tisdag 27 maj 2014

Kapitel 14 Digital Storytelling in Education

Storytelling har varit en del av att lära ut ända sen Aristotles tid enligt Alexander. Under de senaste årtionden har fler och fler digitala resurser tagit plats och skapat en lärandesituation kring det digitala berättandet.

Alexander menar att tekniken är ungdomarnas fält mer än de vuxnas, skulle gissa att jag befinner mig någonstans i början av internetgenerationen själv. Som lärare och pedagoger kan vi möta eleverna på deras arena, och använda deras kunskap om det digitala tillsammans med storytelling för att hjälpa dem att förstå ny kunskap om komplexa ämnen.


I och med att det finns nästan för mycket information idag menar Alexander att det är bara de som kan levereras i rätt sammanhang och med känsla som blir meningsfullt och viktigt. Det är upp till oss att lära eleverna om "story literacy".
"The process of constructing digital stories inspires students to dig deeper into their subjext, to think more complexly about it, and to communicate what they have learnt in a more creative way" (s.216)
Att arbeta med digitalt berättande stöttar ett projektbaserat lärande, och kan ge eleverna viktiga kunskaper i såväl samarbete och kommunikation, som problemlösning och kritiskt tänkande. Alla kunskaper som är väldigt viktiga att bära med sig i dagens nätverkande samhälle, enligt mig.

 Alexander menar att det finns två olika sätt att se digitalt berättande ur ett pedagogiskt perspektiv. Antingen bygger det på test av kunskaper, och fokus ligger på att bemästra materialet och att bedöma slutprodukten, inte vägen dit. Det andra sättet, som jag spontant känner att jag  skulle vilja använda, är det konstruktivistiska synsättet som fokuserar på meningsfullt lärande och att skapa en portfolio av olika historier där elevens framsteg syns tydligt.
Ett annat sätt att använda digitalt berättande som lärare är att själv skapa material och använda det för att introducera ett nytt ämne, enligt Alexander. Jag skulle vilja utveckla det till att läraren även kan skapa spel som eleverna kan använda för att repetera kunskap inom till exempel matematik eller grammatik på ett lite roligare sätt.


Det svåra med digitalt berättande i skolan enligt Alexander är tid och resurser, och jag är beredd att hålla med. Det är så mycket som ska hinnas med i alla olika ämnen under elevernas skoltid att det ibland känns som att man måste ta det snabbaste alternativet för att hinna med, istället för att lägga tid på att lära eleverna använda ett nytt verktyg. Å andra sidan kan det hända att man vinner på det i längden, som det står i boken:
"The payoffs for storytelling are impressive, but we need to be mindful of one of the costs: scheduling." (s. 220)
Även resurserna kan vara ett hinder för att arbeta med digitalt berättande. Både de tekniska resurserna i form av datorer och programvaror, och de mänskliga resurserna i form av fler vuxna. Ett sätt att komma runt detta är enligt Alexander att använda kunniga elever som experter. Jag tror det funkar så länge eleverna själva tar initiativet men det är inget man kan förlita sig på, att eleverna är villiga att ta lärarens jobb.

2 kommentarer:

  1. Hej! Det är intressanta inlägg som du gör utifrån Alexander! Det är klart att man ska använda sig av eleverna, men jag tror också att det är viktigt att det är läraren som sätter ramarna om lärandet ska bli effektivt. Och precis som du också skriver tror jag inte att man kan förlita sig på att eleverna alltid vill "axla manteln" som expert och göra lärarens jobb!

    :) Sylvie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror vi har samma tanke ungefär, vilket känns extra sporrande för mig. Som lärarstudent har jag bara ett fåtal dagar än så länge att grunda alla mina tankar om utbildning i ett lärarperspektiv och det är inte alltid lätt att försöka tyda ut något om hur elever tänker efter en så begränsad tid. Jag tror det handlar om att både sätta ramar och att våga gå utanför ramarna ibland. Att våga lyssna på eleverna, och att utgå ifrån deras tankar när det passar. Speciellt i situationer som dessa kring det digitala blir det än viktigare att fundera kring lärarens roll. Jag tror vi är överens om att eleverna idag inte har samma kunskaper som vi hade i deras ålder. De har vuxit upp i en annan tid än vad jag själv gjorde för bara 10 år sen, och det är naturligt att de har andra kunskaper än vad vi hade. Det kan till och med vara så att de kan mer om oss inom vissa områden.Är vi som lärare informatörer som delar med oss av kunskap, eller är vi medskapare av kunskap tillsammans med eleverna?
      Det här kanske är helt självklart om man har en del erfarenhet, eller så är det helt åt pipsvängen. Men det är några av mina tankar än så länge! Återstår att se hur de fungerar i praktiken om några år!

      Radera